Beslut som trots allt känns rätt :)

Denna vecka har gått i ångestens tecken; dels så blev jag sjuk efter att bara ha jobbat en dag, men skönt att denna förkylning äntligen bröt ut. Fast jag vet inte om jag känner mig nå piggare för det :)
Sedan så har en ångest över skolan gnagt i mig mest hela veckan. Men skönt att jag iaf har fattat ett beslut, o det känns som det rätta :)
Nu kanske ni undrar varför jag haft ångest för skolan som jag varit så taggad inför, o vad beslutet är :)

Jag har i dagarna bestämt mig för att säga ifrån mig min plats på skolan, o söker istället till hösten då jag känner att jag kan fokusera på studierna till 100%. Detta beslut har jag tagit iom att jag dels har en liten krösa här hemma, dels för att jag känner lojalitet för mitt jobb o min chef som jag sagt att jobbet går före under dessa 3 månader. Men en stor del var när jag tog mig en ordentlig titt på schemat. Första 2 veckorna hade funkat att kombinera jobb med studier, med resultatet att jag missade ca 3 föreläsningar. Men sedan de efterföljande veckorna innebar föreläsningar i stort sett varje dag o hela dagar, vilket inte skulle går att kombinera med jobb oxå.
Men även ett samtal med en kär vän, som oxå är min arbetskamrat och snart färdig syrra, gjorde att hon fick mig att inse att det inte skulle gå. O jag vet att hon sagt det tidigare till mig, men ibland måste man på nått sett få upptäcka saker o ting på egen hand, fast med någon annans kloka ord i baktanken :)
Jag ser inte detta beslut som ett misslyckande, utan mer som ett klokt o realistiskt beslut. Så istället fokuserar jag på familj o jobb nu i vår. O till hösten siktar jag in mig på att fokusera på familj o plugg :)

Många i min närhet har trott på mig o peppat mig, o till er vill jag säga; TACK för erat stöd!!
Sedan så har vi de i min närhet o kanske inte så nära, som verkligen tvivlat på mig, som sitter o säger för sig själv i detta nu; " Vad var det jag sa" eller " Det visste jag väl att det inte skulle funka"....osv
O till er säger jag; Mmm...Tråkigt att ni fick rätt, men det är sånt som händer. Tyvärr så har nog dessa människors tvivel påverkat mig lite lite i mitt beslut, men det är verkligen bara lite oxå :)

*Kram Sara*