Idag är det söndag, o det innebär att i morron är det jobb...igen. Natten till idag så skulle vi ha ställt om klockorna, men det glömde ju vi :) Så jag tyckte det kändes lite tidigt när I ropade på mig 05:50, ville ju sova en stund till!!! Men när vi väl kom ner strax efter sex o jag slog igång datorn så insåg jag att klockan var ju strax efter sju, då kändes det genast mycket bättre :) Idag står mathandling o madrasshandling på schemat, sedan är det kalas (igen) i Indal för finaste T som fyllde 5 år i torsdags :) Stort grattis till fasters jänta!!!
Mars är en månad då många fyller år, så denna helg har gått i kalasandets tecken. Igår så var vi iväg o firade I:s kompis Lowis som fyllde 3 år förra helgen, och efter henne så var det svärmors tur att bli firad som liksom T fyllde år i torsdags. Så gårdagen innebar ganska så mycket fika vill jag lova :)
Magen växer som den ska, o jag är nu i vecka 26+1. Var på en koll hos BM för ca 1,5 vecka sedan. I fick oxå följa med, vilket han tyckte var lite spännande. Allt såg bra ut som vanligt :) Blodtryck o blodsocker var det finfint med, o bäisens hjärtslag låg på 142 som sist, och magens SF mått var 25. Har nu även fått bestämt att det blir planerat snitt den här gången, vilket känns hur bra som helst :)BM har ju försökt övertala mig, men det gick inte :) Så i torsdags så var jag in på sjh för att träffa en dr som oxå försökte övertala mig, men hon insåg ganska fort att jag var väldigt bestämd med vad jag vill. Och eftersom jag känner mig så säker o tillfreds med mitt beslut så fick det bli så. Risken finns ju annars att det inte blir en bra förlossning om jag inte är med på det.
För att fortsätta mitt svammel så kan jag oxå tillägga att en envis dagisbacill hoppade på I och mig för två veckor sedan. Förra veckan så gick jag runt o kände mig som nått katten släpat in, febrig, snorig o ont i halsen, o samma för lilla hjärtat. Men han hade turen o blev piggare. Medans jag kände mig lite piggare, så pass att jag kunde jobba helgen, men helgen gick o inte blev jag piggare utan snarare sämre. Så denna veckan har jag kurerat mig för en djävulsk bihålsinflammation, så nu först börjar jag känna att det faktiskt är på rätt väg, o hopp om liv finns :)
Nä nu är det färdigsvammlat :)
*kram Sara*
Eftersom jag fullkomligt älskar att föda barn, trots den oerhörda smärtan å skulle kunna föda hur många barn som helst, så måste jag fråga varför!?:)
SvaraRaderaKram!