torsdag 16 juni 2011

Hjälp.

Fick för en stund sedan ett vredesutbrott på min högt älskade sambo. Tror egentligen inte att det berodde så mycket på han, utan mer på att det blev för mycket och att det lilla fick bägaren att rinna över.


Jag är så som person att jag kan ta ganska mycket, bli lite arg på vägen, andas o fortsätta, men så läggs det liksom på hög. O när det blir för mycket på den här högen så brister jag, regält och oftast utan förvarning. Som tur är jag inte en långsur person, beroende på vad det gäller förståss :) För oftast efter mitt vredesutbrott känns allt så mycket bättre o jag mår bra helt enkelt. Skönt att bara få spy ur sig sådär ibland :)


Så här i efterhand så kan man säga att den röda tråden i detta vredesutbrott har med ordet Hjälp att göra. Nu kan man ju undra varför ett sånt litet ord kan ge så starka reaktioner som ett utbrott....? Ska försöka förklara :) Lättare sagt än gjort, kanske..!


I min lilla värld så tycker jag att bor man tillsammans så ska inte jag behöva be om hjälp om saker o ting är självklara. Jag ska inte behöva vara som en morsa för den jag bor med o tala om vad han ska göra. Saker som att diska, städa, tvätta, o allt vad det innebär med att ha hus o familj, det ska ju bara göras liksom. Av vem av oss spelar ingen roll, bara det blir gjort. Utan man ska kunna hjälpas åt med allt! Dels så underlättar det ju, o sedan går det ju så mycket fortare om man är två som fixar än om man är en.


Sedan har vi den här saken om att be om hjälp o få hjälp tillbaka, tjänster o gentjänster. Jag tycker nog att jag o L-H är hjälpsamma av oss, kan vi så ställer vi upp o hjälper till. Men när det är att vi vill ha hjälp då är det lite sparsamt på den fronten kan jag tycka. Nu ska jag inte dra alla över samma kant, för visst har vi de som hjälper oss med saker o ting. Men....


Om jag ska "utvärdera" mig själv i den här frågan så kan jag be om hjälp, men inte för mycket. För hörsammas inte min vädjan, då biter jag ihop o gör det själv. Dels så vet jag ju att det går fortare så o det blir gjort. Sedan stör jag mig när man säger att man ska hjälpa till, men det blir inte så mycket mer än ord. Mycket snack o lite verkstad, liksom!


Nått man kanske ska tänka på är att om man själv vill ha hjälp, kanske man ska vara beredd att hjälpa tillbaka, o inte ta folk för givna hela tiden. Det ligger ju nått i det här med tjänster o gentjänster!



*Kram Sara*



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar